Hejsan, här kommer ett lite försenat stolklubbsbrev!

I samband med mina besök på Astrid Lindgrens Näs, där jag tänkt mig att göra någon möbel från Astrid Lindgrens barndomshem som nu fungerar som författarmuseum, så upptäckte jag hur fina allmogemöbler Björn Berg ritat in i Emilböckerna. Så årets upplaga av ”Stolklubben” blir ju möbler från Katthult. Och jag hoppas ju att ni som bygger miniatyrmiljöer försöker göra miljöer med inspiration från Emilböckerna…………………. .Förra året kom UR-pinnstolen som finns i Astrids föräldrahem och en pigsoffa som finns på museet i Näs.

Jag har fått lov av Astrids och Björn Bergs släktingar att försöka göra mina möbler efter Björn Bergs teckningar, men jag har inte ännu fått lov att använda mig av Björn Bergs bilder för att visa mina inspirationskällor. Björns bilder är Copyrightsskyddade i 70 år. Ni som behöver bilderna att titta på får besöka ett bibliotek eller handla en Emilbok. Så här får ni nöja er med min, lite förvanskade version.

Bilden ovan visar min version av livet i Katthultsköket en vinterkväll. Där Lina och Emils mor ägnar sig åt att karda och spinna ullgarn från gårdens får. Emils far reparerar skor. Drängen Alfred täljer räfsepinnar. På sommaren var det mycket att göra, så det var bra att tälja dessa på vintern, då kunde man lätt byta brutna och utslitna pinnar vid skörden. Räfseskaftet var ofta av gran som var lätt och starkt. Själva räfsbågen var helst av ask. Räfsepinnarna kunde vara av syren, hassel, oxel eller rödträ. De skulle vara hårda och tåla slitage. Emil har just täljt en docka till Ida.

Grannen har tittat förbi och får sig väl en kopp kaffe. I Emilboken kan du läsa om hur Alfred skär sig och får blodförgiftning, men räddas av Emil som kör genom snöstormen till Mariannelund. Från Lönneberga till Mariannelund är en bra bit genom öde skog, det har jag kollat…..                    Totte………….

Småland i slutet på 1800-talet

I dag finns det 350.000 kor i Sverige men i början av 1900-talet tror man att det fanns 1.000.000 kor i Sverige som handmjölkades. Sveriges befolkning i slutet av 1800-talet var cirka 5.000.000. Men då hade nästan en millijon människor utvandrat till USA, eftersom det var så fattigt i Sverige.

I dag bor 85 % av Sveriges befolkning i tätorter, alltså 15 % på landet. På 1800 talet tror jag att procentsatserna var tvärtom.

Antalet hästar i slutet av 1800-talet var cirka 400.000, det innebär att det gick 13 människor på varje häst och enligt mina uträkningar gick det 5 människor på varje ko. Korna på 1800-talet mjölkade betydligt mindre än vad dagens kor gör. En del av dagens kor måste visst använda bysthållare.

I början på 1900-talet tillverkades de första 500 bilarna i Tyskland, av märket Merzedes-Bens. Sedan kom raskt Frankrike och England efter. När bilar började tillverkas av Henry Ford i USA kom löpande bandet in i leken, och bilarna började stadigt öka. År 1920 fanns det som mest hästar här i Sverige 715.000 st. Sedan dess har hästarna minskat och bilarna ökat.

I dag finns det i Sverige 6.300.000 bilar registrerade. Det innebär att det går 1,5 st. människor per bil här i Sverige idag. I slutet av 1800-talet fick även cyklarna sin moderna form som vi har idag, men det tog en bit in på 1900-talet innan cykeln blev ett vanligt transportmedel.

Enligt Jordbruksverket finns det idag 350.000 kor i Sverige. Som mest kor fanns det i Sverige år 1930 då fanns det 1.900.000 kor. Anmärkningsvärt är att det finns fler hästar än kor, det finns 360.000 hästar idag. De flesta är för nöje och motion. Arbetshästar finns inte många kvar.

En modern mjölkbonde idag skall helst ha sisådär en 100-200 kor, frigående, som när de känner för att mjölkas uppsöker en helautomatisk mjölkmaskin som gör allt jobbet och för över data om varje ko till en databas. Kanske kan en dagens moderna mjölkbonde mjölka för hand, kanske kan han spänna för en häst? Han måste i vart fall vara en duktig maskinförare, klara av en datamaskin m.m. Han måste alltså kunna en massa nya saker.

Själv bor jag sedan 1972 på en avstyckad bondgård (staten har ju hjälp till att slå ihop bondgårdar för att få ekonomiskt bärbara enheter). Vi bor i den stenigaste delen av småland, Ljuders socken, 2 km från Vilhelm Mobergs födelseplats (ett soldattorp). Gårdarna runtomkring läggs ner när bönderna blir pensionärer, deras barn har utbildat sig och har välavlönade jobb i stan.

Att driva ett litet jordbruk på 15 kor är inget som lockar dagens ungdomar.

Så jag ser nu hur gårdarna växer igen. Hur stenmurarna, som byggts med stor möda, hamnar mitt i skogen och växer sönder. Odlingslandskapet försvinner. Skogsmaskinerna är för stora och tunga. Många gamla vägar är nu bara två djupa diken. Mycket i Sverige har förändrats på 100 år...

Astrid Lindgren skrev sina böcker om Emil, en duktig liten gosse som gör roliga hyss. Men böckerna handlar ju också om en tid som var före industrialismen, om ett Sverige som har förändrats mycket……………….     Totte...

Björn Berg  (1923—2008)             Astrid Lindgren (1907—2002)

På 60-talet när Astrid Lindgren höll på med sin första bok om Emil i Lönneberga, fann hon i boken Nordiska huvudstäder (Rabén & Sjögren) en liten pojke som åkte med Djurgårdsfärjan, tecknad av Björn Berg. Astrid ringde upp och snart var det bestämt att Björn skulle illustrera Astrids Emil-manuskript.

Björn tog sin folkabuss åkte till Lönneberga i Småland för att teckna och få inspiration.

Om man studerar illustrationerna i Emil-böckerna så ser man att Björn har möblerat sina teckningar med väldigt fina allmogemöbler. I köket finns ett runt slagbord med 6 pinnstolar. Här finns också denna fina pigsoffa som är Linas sovplats.

Emilböckerna beskriver Sverige för 100—150 år sedan. Fattigt var det och de flesta människorna bodde på landet. Barn fick tidigt försörja sig kanske som piga eller dräng. Pigan sov i pigsoffan.