|
Mats
Theselius
(b.1956)
Mats växte
upp i en konstnärsfamilj. Han utbildade sig på Konstfack,
möbler och inredning. Hade sin första utställning, av
möbelkonst, på galleri Cupido i Stockholm, hösten 1989.
Tidigare på
sommaren hade Mats varit ”på turne” som deltagare i en
hemslöjdsutställning. I Kalmar upptäckte Sven Lundh en
märklig fåtölj av etsad järnplåt och klädd i älgskinn. Det
blev snart ett samarbete som har fungerat. Älgskinnsfåtöljen
och en liknande med rygg och sits av näver (fixat av några
lappgubbar) producerades. Uppmärksammad blev även en vikvägg
i syrad aluminium eller koppar, där ytorna borstats och
bearbetats med nitar. Som många av Mats numrerade
möbelobjekt har dessa sålts till höga priser.
På
möbelmässan i Milano 1991 skedde ett internationellt
genombrott med ett gult skåp. Mats hade kommit över 37
årgångar av tidningen
National
Geographic. Som han använde sig av för att sluta röka. Så fort rökbegäret satte
in tog han fram en ny tidskrift. Skåpet rymmer 25 årgångar
av tidskriften, som är en av världens äldsta, med gult
omslag. Skåpet uppmärksammades av
New York Times.
Den första ”Eremitens Koja” byggdes av Källemo och visades på en
möbelmässa. Det var ett mycket litet hus som innehöll en
liten säng, en liten garderob, en liten kamin, ett litet
bord med stol och en liten bokhylla. Huset ritades av Mats
Theselius, som även bidrog med en låda som innehöll 4 olika
konstbilder. En bok beskrev avsikten med ”Eremitens Koja”. Ett litet hus
där man skall kunna dra sig tillbaka till ensamheten för
kontemplation.
Oväntade
materialkombinationer, som älgskinn/syrad stålplåt, flätad
näver/aluminium, är ett av flera signum i Mats
möbelskapande.
Pinocchio är
en nytolkning av
den svenska pinnstolstraditionen.
Sven Lundh
Sven är uppväxt i det lilla samhället Lagan en mil söder om
Ljungby. I Ljungby tog han realexamen. Den fortsatta
utbildningen skedde genom kurser vid Hermods. Studierna kom
att motsvarar Handelsstudenten.
Det berättas att när Sven cyklade hem från skolan så såg han
en målare som arbetade, han målade av en grusgrop övervuxen
med sly. Det var konstnären Sven Ljungberg. Sven stannade
för att se på. Säkert var det här hans stora intresset för
konst väcktes. Sven säger att när han såg konstnärens
målning och motivet samtidigt var det som att han förstod
konstens väsen.
Sven deltog i målarkurser ledda av traktens konstnärer och
han deltog i ABFs litografiverksamhet, hade till och med en
egen utställning. Men kunde han bli konstnär? Tillsammans
med andra unga konstnärer startades det kollektiva
konstgalleriet Spegeln i mitten av 50-talet.
Intresset för konsten, och den skapande konstnären, har
bestått.
Men försörjningen/jobbet, det blev en affär i Värnamo, som
klädförsäljare, där han jobbade i 10 år. Detta var säkert en
nyttig period i Svens liv, med närkontakt och vänskap till
många människor. Under den här tiden byggde Sven ett eget
hus, ritat av Bruno Mathsson. Numera bor Sven i ett hus
ritat av John Kandell, som under deras möbelsamarbete blev
en nära vän.
Till klädaffären kom en dag möbelskaparen Yngve Ekström, han
anställde Sven på stående fot som försäljare för det
nystartade försäljningsbolaget De Fem Fabrikerna.
Genom samarbetet och vänskapen med Yngve fick Svens liv sin
rätta inriktning och han blev intresserad av skapandets
filosofi. Yngves moral, disciplin och hans känsla för
hantverk imponerade.
Efter några år, blev Sven erbjudande att bli agent för de
främsta Danska möbelfabrikerna med tillverkning av bl.a.
Wegners kollektion, Mogens Koch m.fl. i Norge Finland och
Sverige. Samtidigt var han med och bildade Smålands
Konstnärsförbund och Smålands Konstarkiv, där han även var
intendent i 40 år.
När Källemoföretaget utanför Vaggeryd kom på obestånd, i
början av 60-talet, så tog Sven över, men företaget gick ej
att rädda, det blev konkurs. Sven köpte lagret och namnet,
flyttar över verksamheten till Värnamo. Han var arg och
besviken.
I början av 60-talet inledde Bruno Mathsson och Piet Hein
ett samarbete med nya former på bordsskivor och spännben i
stål. För marknadsföring av dessa bord bildades ett särskilt
bolag 1966 med namnet Mathsson international. Sven
Lundh blev en av delägarna och fick även hand om
marknadsföringen. Tidigare hade Bruno Mathsson endast sålt
sina möbler per postorder, direkt till kunden. Eftersom han
på 30-40-talen blivit besviken på den traditionella
möbelhandeln, som inte förstod sig på Brunos möbelfilosofi.
Så nystartar Sven collection Källemo i Värnamo 1970.
Sven tyckte att möbelproduktionen var styrd av möbelfakta,
och han vägrade delta i möbeltester som styrde och
likformade branschen. Standardiseringar som motverkar
formgivarens frihet. Svens valspråk blir att en möbel skall
”tåla ögats slitage”.
Så 1981 chokades möbelvärlden av Jonas Bohlins stol,
Concrete, som var gjord av betong.
I mötet med Sven Lundh har formgivare som Jonas Bohlin, Mats
Theselius och John Kandell skrivit in sig i den Svenska
Möbelhistorien.
Den 16 januari 2010 togs det första spadtaget till Konst och
Designmuseet Vandalorum i Värnamo, ett projekt med
många förhinder, som Sven Lundh varit initiativtagare till
och som han brinner för. Vandalorum öppnar sina
portar till påsk 2011.
|
